Han gick fram till mig och tog min hand. ”Gå, din familj behöver dig” sa han jag drog tillbaks min hand och skakade på mitt huvud som ett litet barn som inte ville gå sin väg bort från kärleken som omslöt en. ”Gå” sa han igen ”Du kan komma tillbaks när tiden är inne”
Jag förstod inte vad han menade, jag kunde inte ge mig av. Will tittade på mig med sina sorgsna gula drakögon och känslan jag fick var så överväldigande att mitt hjärta höll på att spricka. Varför ville han inte ha mig, var det något fel på mig, efter allt vi gått igenom så ville han att jag skulle ge mig av. ”Jag tänker inte l’ämna dig Will” jag gjorde en dramatisk rörelse med mina armar som gjorde att jag säkert såg ännu mer förtvivlad. ”Jag sa ju att du kan komma tillbaka när tiden är inne, Emma” jag vände ryggen åt honom för att inte visa mina tårar som välde ner för kinderna. ”Men jag förstår inte vad du menar Will, vill du inte ha mig? Varför säger du bara att jag kan komma tillbaks när tiden är inne?
När ska jag veta att tiden är inne Will?!” Han la sin hand på min axel och vände mig om sedan tog han sin andra hans och torkade bort tårarna och la några blonda hårstrån bakom mitt öra. ” Din familj behöver dig Emma, dom vet inte vart du är eller om du mår bra. Du är i en helt annan värld, men när tiden är inne så kommer du kunna resa tillbaks och jag kommer att vänta på dig. Tills dess hinner jag nog även lära mig att rida eller hur?” Han tittade på mig och jag såg att ett skratt fanns på hanns läppar vilket i sin tur fick mig att le även om det bara var ett litet leende.
”Lovar du det Will att när jag kommer tillbaka så finns du här?” Jag tittade in i hans ögon och på något sätt kändes det som om jag redan visste vad han skulle säga men när han väll sa det så blev jag ändå så lycklig att jag skulle kunnat spricka. ”Ja jag kommer finnas här och vet du varför? Jo för vår kärlek är starkare än något annat.” Sedan tog jag stegget genom portalen och i nästa sekund var jag tillbaks i den gamla matsalen. Aldrig hade jag trott att den övergivna herrgården skulle betyda så mycket för mig, förut var den bara ett otäckt nytt ställe som mina föräldrar kallade ett hem värt en prins. Men nu kunde jag se Will vart jag än gick i de gamla huset och nu visste jag att vi alltid skulle vara tillsammans, för precis som han sa så är vår kärlek starkare än något annat och inte ens det faktum att vi bor i två helt olika värdar kan skilja oss åt.
Det kommer alltid att vara vi två Will, vad som än händer även om det så tar hundra år så kommer vår kärlek alltid att vara starkare än allt.
AV: Jenne
Skriven i början av 2013
Kommentar: OMG! Den här novellen är verkligen kass! xC Jag fattar inte hur jag kunde skriva något som den här…. jag skäms så mycket för den här, allvarligt. Min allra första novell blev till och med bättre xD Jag måste skriva något nytt snart. De här gamla novellerna är inte bra alls (T_T)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar