Ronjas Sommarlov

Det var sommar Ronja satt vid den lilla klippan på ön. Hon hade sina slitna jeans och sin blå tröja hon fått förra våren av sin farmor. Hon hade håret uppsatt i en hästsvans och hennes blå ögon glänste som vattnet i sjön. Hon andades in den härliga lukten av vatten och sakta började hon dagdrömma om vildhästarna som hon alltid gjorde. I hennes fantasi såg hon ledarhästen Spirit, den vackra vita hingsten och dom små fölen Middy och Star, som skuttade runt och lekte. Plötsligt slets hon ur sin fantasi och in i verkligheten, de var hennes mamma som ropade att maten var färdig.

Ronja reste sig upp och började gå mot det lilla röda huset. När hon väl kom in, så träffades hon av lukten av köttbullar, Ronja höll för näsan köttbullar hörde inte till favoriterna. Hennes mamma tittade på henne hon visste mycket väl vad Ronja tyckte om hennes mat. Vid det runda bordet satt hennes stora syster Emma lika glad som vanligt. Det måste betyda en sak, hon hade vart i stallet. Visst dom var inte så lika, Emma hade brunt, vanligt hår och stora grön-blå, ögon medan Ronja hade kolsvart, rakt hår och blå ögon. När Ronja satte sig, började Emma som vanligt att prata om hur underbart allt varit i stallet.

 Hon visste att Ronja var svartsjuk för att hon aldrig fick följa med dit och det fanns en bra anledning varför, hennes mamma visste att Ronja älskade hästar lika mycket som Emma kanske även mer. Det var så att när Ronja var mindre, blev hon avkastad från en av grannarnas ponny. Efter det hade hon ändå velat rida men på vildhästarna, hennes mamma visste att vildhästarna kunde slänga av henne direkt och att de var vilda av en anledning. Därför förbjöd hon Ronja att rida på vildhästarna.    

Efter maten gick Ronja upp till sitt rum på övervåningen och la sig i sängen. Hon tittade sig omkring, allt i rummet var som vanligt. Hennes väggar med rosa blommor och skrivbordet som hon hade såg så gammalt ut. Ibland så undrade hon varför hennes mamma velat behålla det. Kanske var det för att de var mormor som hade haft de som barn. Mitt i tänkandet så hör hon dundrande hovar långt bort kanske var det vildhästarna. Det börjar bli sent hennes mamma sa att det var dags att gå och lägga sig, Ronja var väldigt trött hur kan man egentligen bli trött av sommarlov? 

Nästa dag så vaknade Ronja av väckarklockan som tjöt. Ronja hasade sig upp i sängen och gick ner till köket där hennes mamma satt. 

-Visst är Emma i stallet? 

Hennes mamma nickade. Det var vanligt att hennes syster cyklade tidigt för att få vara i stallet längre. Efter frukosten tog Ronja sin cykel och trampade iväg till den lilla skogen som fanns på ön. När hon kommit till början av skogen hörde hon en bekant ljud. Det var en häst, en vildhäst, Ronja började försiktigt gå längre in i skogen där hon upptäckte ett sto från flocken. Det var Windy den brun-vita Hackney-ponnyn. 

När Ronja kom närmare såg hon ett stort sår på det högra bakbenet. När Windy fick syn på Ronja som kom allt-mer närmare låg hon blixt-stilla, som förstenad. Ronja visste att Windy en gång vart en vanlig ridhäst på ridskolan som Emma red på. Hennes mamma hade berättat om hur Windy en dag rymt efter att hon blivit illa behandlad av sin ägare och efter det varit rädd för människor. Medan Ronja försökte komma tillräckligt nära för att hjälpa Windy upp från det blöta mossan, började Windy sparka och gnägga efter hjälp men Ronja visste att hennes flock inte var i närheten.

Efter många försök och misslyckande så fick hon till slut Windy att lita på henne så mycket att hon kunde få upp henne och leda henne i den gamla mörkgröna grimman som hängde runt henne. Haltande och trötta kom de fram till det lilla röda huset. När dom närmade sig det gamla stallet på baksidan så kom hennes mamma ut genom dörren. När hon såg vildhästen blev hon förskräckt, Hon visste att Ronja älskade hästar, men att ta med sig en vildhäst var det dummaste hon någonsin gjort. 

När Ronja ställt henne i en av boxarna, kom hennes mamma in i stallet med en min som bara mammor kan ha när dom är arga

- En vildhäst Ronja, vad tänkte du med!

- Mamma den är skadad och behöver hjälp.

Ronja visade det äckliga såret på bakbenet. När hennes mamma såg det gick hon, men kom snart tillbaka med bandage och vatten i en hink. Hon gick in till Windy. Det såg nästan ut som om dom förstod varandra, för när mamma bad Windy lägga sig ner så gjorde hon det utan motstånd. 

När hennes mamma var klar med att tvätta och linda in såret i bandage, tog hon med sig Ronja in i huset. Dom satte sig mitt  emot varandra vid bordet. Ronja visste nog vad hennes mamma skulle säga hon skulle säga att det kunde gått illa till men svaret hon fick var inte ens i närheten av det hon trodde.

-Det var modigt av dig att hjälpa Windy. Utan din hjälp skulle hon säkert förblött.

Ronja kände sig lättad när hon sa så. Det betydde att hon inte var arg. Sedan så fortsatte hennes mamma;

-Det kommer ta tid innan såret läker och jag tror att Windy aldrig kommer kunna återvända till vildmarken.

-Vad menar du? frågade Ronja

- Det betyder att någon kommer att få ta hand om henne....

Hon behövde inte ens avsluta meningen, det betydde att Windy skulle bli hennes häst! Hennes egna häst, Å vad Emma kommer att bli avundsjuk när hon får veta.

- Jag hoppas du klarar allt arbete annars kan ju Emma hjälpa dig.

- Aldrig i livet jag har en häst!

Ronja reste sig så hastigt att stolen vickade omkull. Ronja började dansa och hoppa, så glad var hon. Tänk hur bra det här sommarlovet skulle bli med en egen häst!

Av: Jenne ^^